Funderingar på trettondagen
Här sitter jag hemma en onsdags eftermiddag och skulle egentligen njutit av att Björklöven spelar idag men den här säsongen är ju ingen annan lik och matchen är inställd pga Covidfall i Björklövens trupp. Istället sitter jag bredvid min make som glor på AIKs match mot Tingsryd och funderar;
Den här säsongen har verkligen varit märklig, framskjuten seriestart, ingen publik på läktarna, man vet aldrig om en match kommer spelas eller bli inställd, ja vi kan nog alla vara överens om att den här säsongen verkligen är annorlunda på alla sätt. En sak är däremot precis samma som alla andra säsonger, den betyder precis lika mycket, det finns fortfarande risk att åka ut och chans till avancemang, det går inte att slå av på takten och tänka att den här säsongen betyder ändå ingenting för i slutändan är vinsten och förlusten exakt den samma förutom att hur upp- och nedflyttning sker. Att vinna en match är precis lika viktig som alla tidigare säsonger och det måste väl ändå vara viktigare nu än någonsin förut att stötta våra lag, våra klubbar och spelarna? Att den här säsongen påverkar alla klubbar ekonomiskt tror jag att jag haft hundratals diskussioner om men det känns som att man ibland glömmer hur det här faktiskt påverkar spelarna. Tänk vilken skillnad att stå där i våras och höra publiken skrika, heja och stötta på läktaren och nu är det knäpptyst, till och med hemma i TVsoffan kan jag ibland urskilja exakt vem det är som ropar för att allt annat ljud är borta. Vinden av hejarop i ryggen har helt plötsligt försvunnit, det kan inte vara lätt att stå där på isen och sakna en så stor bit av sporten som publiken ändå är. Skillnaden är såklart större för vissa lag men är det inte nu det är så otroligt viktigt att peppa och stötta på alla sätt vi bara kan?
Det är när jag tänker på det här jag blir så glad för Lövenfamiljen, en familj som ställer upp, peppar, stöttar och skyddar i alla väder. Klart att det finns de lövare som hörs mest när det ska gnällas och är tyst som en mus när det ska stöttas men vi är så många som stöttar, hejar och finns där för vårt älskade Löven och även om vi inte kan vara på arenan är det bara att hitta nya sätt att heja på istället. Och till er som bara ska gnälla;
Tänk er själva att gå till jobbet varje dag och alltid få en klapp på axeln, ett heja dig och en kaffe i handen när ni kliver innanför dörren, helt plöstligt en dag är det bara tyst, ingen hejar, ingen klappar dig på axeln och ingen ger dig en kaffe i handen. Skulle du själv prestera på exakt samma nivå? Skulle allt kännas exakt lika roligt? Björklöven ligger på en andra plats med 25 spelade matcher, 27 matcher kvar att spela, inte är det väl dags att börja ge upp och gnälla nu? I vår ska det avgöras och det är då det gäller att vara som allra bäst och med alla supportrars stöd tvivlar jag inte på att Björklöven har en ärlig chans på SHL.
Ja, här sitter jag hemma med maken bredvid mig, Björklövenlåtar spelandes och med Tingsryd-AIK i bakgrunden och känner tacksamhet för Lövenfamiljen, bitterhet för vårens avslut på säsongen och kärlek till hockey.
💚💛