Lövenbruden

Idag för en månad sen var jag i Leksand. Jag var där för att heja fram mitt lag, för att träffa andra supportrar. Men min resa förvandlades till en marddröm. Vad som hände har jag skrivit om tidigare och det var fruktansvärt. 

Nu en månad senare kan jag titta tillbaka och reflektera. Det som hände har absolut påverkat mig. Igår spelade Björklöven mot Vita Hästen i Norrköping. Jag som själv bor i Stockholm har inte långt dit. Ja, jag var på plats igår och ja, jag var på bortastå.

Jag trodde aldrig att jag skulle våga ställa mig på ståplats igen. Men efter det fantastiska stöd jag fått så valde jag att försöka. Jag valde att testa och jag lyckades. Jag stod där hela matchen, men jag stod där med en klump i magen och med en skakande kropp. Det kändes hela tiden som att någon stod bakom mig och bara vänta på sin chans att få göra något emot mig. Men jag hade fantastiskt fina människor omkring mig som gjorde mig tillräckligt trygg att stå där hela matchen ut.

Jag hoppas att jag är den enda som är rädd för att gå på en hockeymatch på grund av sådana här händelser, men jag har svårt att tro att sånt är fallet. Men tillsammans kan vi stoppa detta. Tillsammans kan vi se till att alla, killar som tjejer, gammal som ung, känner sig säker att gå på hockey. Känner sig säker att gå på sport överhuvudtaget.

Sporten är något jag älskar och något jag aldrig kommer sluta älska. Det är en stor del av mitt liv och det är något som får mig att må bra. Min största passion är hockey och min största kärlek är Björklöven. 

Men efter händelsen i Leksand försvann den passionen jag haft. Jag fann inte den glädjen som jag tidigare haft när jag kollat på hockey. Igår kom den glädjen tillbaka. Inte fullt ut men glädjen fanns där.

 

Ett oerhört stort tack till alla er underbara människor som stöttat mig efter händelsen. Jag vet inte hur jag någonsin ska kunna tacka er tillräckligt mycket. Ni hjälpte mig att hitta tillbaka till glädjen i hockey. Ni hjälpte mig att hitta tillbaka till min största passion. Ni hjälpte mig att hitta tillbaka till kärleken till denna sport.

 

Efter det stödet jag fått har jag även bestämt mig för att göra något jag aldrig någonsin gjort förut. På tisdag kommer jag att påbörja en 10 timmar lång resa. Resan bär till Umeå där jag kommer att se Björklövens match mot AIK, detta blir därmed min allra första hemmamatch med Björklöven. Det hade inte varit möjligt utan ert stöd och jag ser fram emot detta med en stor glädje.

 

Nu har det gått en månad och jag kan tyvärr inte glömma händelsen helt. Den har satt djupa spår i mig. Men med ert stöd går det. Återigen tack alla fantastiska människor som stöttat genom detta. Ni är guld värda!

 

Vill du läsa om händelsen i Leksand? Klicka här: